Uppsalas popscen lever!

Och sedan sist har vi hunnit se både Frantic Sunday och Lissi Dancefloor Disaster live..läs mer på stardustfanzine.tk! Pussar.

Nya låtar från Frantic Sunday

Stardusts nya favoritband Frantic Sunday (läs Marias recension från deras debutgig här) har lagt upp nya låtar på sin Myspace. Se till att lyssna in er på dom innan ni går och ser dem på alla deras Uppsalaspelningar i vår!
15 mars - Norrbyhus
18 mars - Agaton, Hijazz
med mera. Och så spelar de i Ekonomikumparken på Valborg, då blir det fest!

Alla som inte dansar är...

Stardustjulie har sett kissen dansa. Vid gamla torget i Uppsala.

Följ vår blogg med bloglovin!

Följ min blogg med bloglovin

Nyheter på Stardustfronten

I helgen var vi på Handen på hjärtat på V-dala och njöt av Gustaf Spetz och Jonathan Johansson. Spetz är nybliven Uppsalabo och det tackar vi för. Ju fler popstjärnor i stan desto bättre! Både Spetz och Johansson överraskade glatt live. Gustaf Spetz pianoklinkande och inlevelse blev mer intensivt på scen, och vi förstod äntligen varför Jonathan Johansson utnämnts till Sveriges nya pophopp. Hans musik fick betydligt mer pondus och var riktigt mäktig live. Lyssna på Spetz "You and me" på hans Myspace och på Johanssons "En hand i himlen" på hans hemsida.

***

Den 2 maj är det Distro på Lava i Stockholm. Vi måste dit! Vi har inte varit på Distro på fyra år. Vi har i och för sig inte haft ett nytt nummer på fyra år heller...

***

Vi har fått en ny vän! Hon heter Evot, hon är väldigt söt och hon gillar Lucksmiths och Elias precis som vi.

***

Såväl Stardustjulie som Stardustmaria har gått samma populärmusikkurs i Uppsala som Ane Brun och Ida Maria har gjort. Hittills har dock ingen av oss blivit rockstjärnor än. Vi blev lite sura och frågade läraren, "Vi trodde det var rockstjärnegaranti om man gick den här kursen?". Han sa att det var det för norska tjejer. Javel. Vi trenger vel o snakke litt norsk da!

***


Annat Uppsalaskvaller: nivet den där jävla katten som sitter uppe på väggarna i alla gathörn? Oftast stirrar den bara, men ibland är den iklädd trikåer och tittar man riktigt noga så ser man att den dansar. Man vill bara klättra upp och rycka den i svansen. Hur som helst - vi har nu förstått att katten dansar till våra lokala stoltheter Lissi Dancefloor Disaster. När vi lyssnade på dom på deras Myspace förstod vi varför. Oh my God! Som vi har saknat bra dansmusik i den här stan. Visst, vi har dansat oss svettiga till såväl Koop som Moder Jords Massiva sena kvällar men det var länge sen och i ett lugnare tempo. Lissi Dancefloor Disaster eldar på med energi snabbare än vi kan röra våra dansskor. Det är som ett mata en valborgseld med tevespelspop och bensin. UNT City skrev att Hugos kaffe och deli hade kunnat vara ett fik i Berlin. Vi undrar om inte Lissi Dancefloor Disaster är som att vara i Berlin?

***

Elias ska på turné i Japan och Tyskland. Vi saknar honom. Är det i Berlin man borde bo kanske..?

***

Tills vidare är vi fast i kalla, ishala Uppsala. Vi gillar ju Uppsala men just nu känns det som vi är Piggelinglassar i en oavfrostad frys. Om du också befinner dig här så kan vi rekommendera att du halkar iväg till Skivbörsen och köper senaste Stardust med Eliasintervjun och Dorlene Love med mera. Det finns flera ex kvar och du får med en skiva som värmer inombords, särskilt ihop med en kopp varm choklad (gör den på 100% röd kakao som du köper på Vardein i Saluhallen och häll i en skvätt grädde, mmm).

***

Eyeballin' Torpedoes debutalbum är ute nu! Vild rockabilly med undertoner av punk och tacokryddning. Avnjut på en mexikansk veranda med en Sol i näven - eller hemma i vardagsrummet med fulöl.

***

Sådär! Nu har ni gjort er del och läst era dagliga (årliga?) Stardustnyheter så surfa istället till iväg till vår favorit Annika Norlins superfina låttextblogg. Den är döpt efter världens typ bästa text: "Waiting round to die" av Townes van Zandt. Läs den! Hon kan ju uttrycka sig med ord, som ni vet.

Allt eller inget

Så. Vi startade den här bloggen för att uppdatera oftare. Det gjorde vi också - i två veckor.

Men vi är periodare. Vi är inte så mycket för att göra saker halvdant. Antingen publicerar vi femton inlägg om dagen eller inga på ett halvår. Jobbigt för dig som läser naturligtvis, men det är såna vi är.

Nu tycker jag att det är dags för en uppåtkurva på vår berg- och dalbana igen. Kom igen, vänner!

Bilmusik

Jag är inte så mycket för bilar egentligen. Jag kan nästan ingenting om olika modeller och tycker för det mesta att det är en tämligen monoton och tråkig syssla att köra bil. Min fördom om alla grabbar som tycker det är roligt att meka med bilar är att de har en IQ-nivå som inte överskrider hundra.
Visst, det har väl hänt att jag njutit av att köra bil, främst nattetid när det är tomt och ödsligt på vägarna och man far fram genom vidsträckta landskap med bilstereon på hög volym. Då kan jag, för ett ögonblick, förstå det fantastiska i bilåkande. Men annars icke. Och det där med att meka med bilar, att ägna timmar åt att gräva i motorn och putsa lacken, det kommer jag aldrig fatta.

So far, so good. Som den miljöpartist jag är bör jag ju inte heller tycka om bilåkande, jag bör istället förespråka mer miljövänliga alternativ som cykel och tåg. Vilket jag också gör.
Men, trots detta måste jag erkänna att jag är väldigt svag för låtar som handlar om att åka bil.

Ta Tom Waits "Ol’ 55" till exempel, en låt som jag håller väldigt varmt om hjärtat. Den handlar om en snubbe som tar sin bil och kör iväg just som solen har börjat gå upp. Så mycket mer än så är det inte egentligen. I bakgrunden kan man ana någon sorts kärlekshistoria, men vad som har hänt sägs inte riktigt. I alla fall så tycks detta – att köra bil i soluppgången – vara den ultimata lyckan för Tom Waits. Och när jag lyssnar på låten så känns det så för mig också. Det är väl det som är det fantastiska med popmusik, att den kan få oss att tro på någonting som man kanske skulle ha avfärdat i vanliga fall.
Ett annat exempel är Magnetic Fields ”The Luckiest Guy On The Lower East Side”, i mitt tycke den finaste av alla låtar på mästerverket 69 Love Songs. Alla andra killar i stan är snygga och romantiska och köper fina presenter. Själv är man ful och fattig och det enda man har att komma med är en jävla bil. Det är inte ens någon snygg bil, förmodligen en sketen volvo 2.40 eller nåt. Men när vädret är fint så dissar hon ändå de andra killarna för att ta en tur i bilen. Det är väl romantik om något?

Och ännu har jag inte nämnt den störste bilromantikern av dem alla, Mr. Bruce Springsteen. I Bruce Springsteens låtar är ju bilen allt som oftast en symbol för den ultimata friheten.

“In the day we sweat it out on the streets of a runaway american dream
At night we ride through mansions of glory in suicide machines”

“There were ghosts in the eyes of all the boys she sent away
they hunt this dusty beach road in the skeleton frames of burned out chevrolets”

Och så vidare. Man kan ta några rader ur vilken låt som helst och med 90% säkerhet veta att det på något sätt handlar om bilar. Sånt kan man skratta åt. Man kan ironisera över hur typiskt amerikanskt det är att hylla bilen. Eller så kan man bara kapitulera för känslorna och se att det trots alla avgaser finns något väldigt fint i de här sångerna.

”Racing In The Street” från plattan ”Darkness On The Edge of Town” inleds med följande rader:

“I got a sixty nine chevy with a three ninetysix
Fuelie heads and a hurst on the floor
She’s waiting tonight down in the parking lot
Outside the Seven Eleven store”

Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt vad “a three ninetysix fuelie heads and a hurst on the floor” är för något. Men jag gissar att det har något med motorer och pedaler att göra.
Trots detta tycker jag att "Racing In The Street" är en av världens absolut bästa låtar.

Men jag väntar fortfarande på den dagen då det kommer kännas lika fantastiskt att köra bil i verkligheten som Bruce och de andra gubbarna vill få mig att tro.

Zachary james Dodds

Tänk dig en solig vårdag, tänk en molnfri himmel, tänk trädkronor som svajar i vinden, tänk värmen från en arm emot din, tänk alla dina vänner runtomkring dig och tänk hur bra allting känns just då.
Så känns Zachary james musik. Hans Ep "Words, cranes,& marks" är fantastisk. Han är fantastisk. Förutom musik gör han även små söta filmer och så har han även startat ett företag som pysslar med animationer och andra kreativa saker. Gå in på Zacharyjamesdodds.com och upplev mer av den här underbara människan.


//Sammie

A cure for heartsickness - låtar som läker det som värker när inget annat hjälper

Det är äntligen morgon efter en lång natts ältande över varför det sket sig ännu gång med den där kärleken. Den där kärleken som du varje gång svär att du ska komma över, glömma, begrava, ersätta med en hobby (typ gå en keramikkurs, sticka halsdukar eller börja spela gitarr).
Du vet, den där kärleken som du svär över, tystar ned, pratar om så ofta att det slår dig att du inte pratat om något annat under en hel dag.
Den där kärleken. Den som du springer till, flyr ifrån, kastar och sparar fast du kanske aldrig haft den. Men det spelar ingen roll. För visst minns du alltid det lilla du fick?
Den flyktiga och hastiga blicken som inte betydde något men som blev stor när den träffade just dina ögon, det där leendet som gav dig ett hopp om någonting och den där önskan om att bli sedd. För du tänker att du ser och därför borde du bli sedd. Men du märker att den du lagt kärlekens klädnad på inte ser dig från där du är.
Du märker att du inte syns alls och därför tar du till alla medel för att få dina konturer att lysa igen.
Du går inte vilse i ett mörker som du kanske först tror,
det är de andra som famlar runt i ett ljus som bländar dem så mycket
att de inte kan se. Men du kommer ihåg allt, den där sekunden då ljuset sakta försvann och du blev sedd en liten stund.
Men så ovan vid att äntligen stå i fokus gömmer du dig istället.
Och du minns istället de där små sakerna.
Och visst är det alltid lilla vi håller fast vid.
Men det är också allt.

Låtarna:
Billie holiday - Goodmorning heartache
Low - Over the ocean Over the ocean
The famous Boyfriend - Your hearts not in it
Vetiver - Been so long
Slowdive - 40 days
Imogen heap - Hide and seek
Azure ray - Rise
Nina Simone - I love you Porgy, The other woman, Mississippi goddamn/Moon over alabama
Bright black morning light - A river could be love
Lila downs - La cama de piedra
Scarlett johansson - Song for Jo
The radio dept - I wanted you to feel the same
Elliott smith - Somebody I used to know
Zachary james dodds - My new friends, 1905, Samm
Radiohead - True love waits
Björk - Cocoon
Cat power - Say
Cat power - Where is my love?
Nico - These days
Bob dylan - I want you
Songs:ohia - Soul
Edith piaf - Comme moi
Bright eyes - Something vague
Smog - I break horses
Nina Simone - July tree
Nina Simone - Let it be me
Antony and the johnssons - Hope there's someone
Jaques brel - Ne me quitte de pas


Text: Sammie Mamo
Foto: Julie Rocco (Fotografier)

Small boobie band

Coolare band får man leta efter! Small boobie band hittade varann när de hamnade i samma klass på musikestetisk linje och skriver låter som ifrågasätter det rådande samhällsidealet - det är roligare än det låter! Men kanske kan det vara en del av förklaringen till hur proffsigt och storbandsaktigt deras piano låter. De är talanger helt enkelt.

Det ligger tyvärr bara två låtar uppe på deras Myspace, "Worthless sex" är kanske den bättre låten men missa inte för den skull "Brainwashed" och den underbara avslutningen med svensk sång som går något i stil med "Jag tänker inte göra implantage när jag är 18, har inte en enda behå i min byrå. Manliga killar är inget för mej jag vill ha en muschig tjej - med en jävla massa hår!".

Så länge de inte faller i musiktalangsfällan utan behåller en viss punkighet och skitighet i sina låtar så kommer jag fortsätta hoppas på att få höra många fler låtar från Small boobie band.

PS. Burn your bra!

Descending Ivory

Det var länge sen man hörde lite skön rock från Uppsala men nu har jag upptäckt Descending Ivory. Det kan ju knappast bli fel med en blandning av influenser som Arcade Fire, Tom Waits, Joy Division och Yeah Yeah Yeahs. Deras "Television" är en hit med sjuttiotalskänsla, lyssna på den!

De spelar på Parksnäckans Amnestykväll den 29:e augusti och Stardust kommer vara där, det är ett som är säkert!

Inköpsställen för #4

Det tog sin tid men till slut blev nummer 4 klart. Det finns numera att köpa på följande ställen:

- STOCKHOLM: Pet Sounds, Louie Louie samt Larry's Corner
- UPPSALA: Skivbörsen
- KARLSTAD: Knastret
- NORRKÖPING: Vaxkupan

men om man bor i typ Tomelilla eller Piteå så kan man beställa godbiten från oss via post! Det är bara att maila på stardustfanzine(at)hotmail.com så fixar vi det.

Det innehåller stora intervjuer med Elias & The Wizzkids och Dorlene Love samt kortare texter om Holly Golightly, DoublePark, The Plan, The Lucksmiths, Herman Düne, The Flaming Lips, The Elected, Powder, Amélie Poulain, Miss Li, Ida Maria och Bo Hagström. Plus ett par krönikor, en gästartikel från dsc-Ola om hur walkman översattes till freestyle i Sverige samt en tävling, en hel del recensioner och den obligatoriska idolbilden på BRMC.

Har du dessutom turen att få tag på ett av de första exen får du med en gratis cdr med några av artisterna från numret. Puh! Väl värt en tjuga eller hur?

Vi välkomnar oss själva in i bloggträsket...

Ja, vi vet. Internet är redan översållat av halvtaskiga (och några lite bättre) musikbloggar och nätfanzines. Men please, bunta inte ihop oss med dom bredbandsuppfödda kidsen.

Vi är old school. Vi gillar papper. Sånt man kan ta på. Vi är uppvuxna innan det blev lag på att använda ord som "klimatsmart" tre gånger om dagen.

Missförstå oss inte. Vi källsorterar och använder lågenergilampor och käkar kidneybönor istället för rostbiff. Och det är såklart inte formen som avgör om en text är bra eller inte - det finns många kassa tidningar och många briljanta blogginlägg. Men vi kan ändå inte låta bli att tycka att det finns lite för många bloggar och lite för få pappersfanzines.

Det är ett hantverk! Det är en ädel konst och den är på utdöende. Åh vad vi älskar pappersfanzines. Det finns inget bättre än att få ett välgjort fanzine i sin hand, lite sådär lagom skabbigt och ångande av passion och svettfläckar från hemkånkandet av de tunga kartongerna från tryckeriet.

Så vår pappersbaby kommer fortfarande vara nummer ett. Men vi insåg att vi aldrig uppdaterade vår hemsida (vi har ett så jobbigt webhotell men det är gratis) så vi tänkte komplettera med den här bloggen. Här är det fritt fram för tips och tankar och idéer. Några av dem kommer utmynna i artiklar och recensioner för papperstidningen och hemsidan. Vi ser på den här bloggen som en godisbutik för en stram äldre lärarinna som behöver lära sig njuta av livet igen eller som en erotikaffär för ett par i ett tioårigt förhållande: ett sätt att upptäcka glädjen igen! Ett sätt att få inspiration!

Alla tror med jämna mellanrum att vi har lagt ner eftersom det tar i snitt två år för oss att göra ett nytt nummer. Det har vi inte. Låt oss hålla liv i lågan här!